Ett hjärta större än världen

I ett av mina första inlägg skrev jag om att jag under sommaren skulle läsa Magnus Malms senaste bok - "Ett hjärta större än världen". Jag har kommit en bit men är inte färdig ännu, det är en sån där bok som mår bäst av att läsas i korta stycken, fast inte för korta och för långt emellan, för då tappar man sammanhanget.

Men idag fick jag iaf än en gång så där tydligt erfara hjärtan som är större än världen (jag vet inte exakt hur ett sådant hjärta är man jag tycker det är en väldigt vacker formulering och för mig pekar den på att man inte har fastnat i att bara studera sin egen navel). På bönesamlingen som vi hade idag så var det några iranier med som ville att vi skulle be för deras hemland och situationen där. En man berättade lite kort hur det ser ut och att c:a 4000 iranier är fångade i Irak och att de där är väldigt utsatta. Vi bad för dem och sedan bad vi för en del andra saker och efter ett tag så reste sig en iransk kvinna upp och undrade om vi inte kunde be för de 1000 som är kvinnor (av de 4000), för de är särskilt utsatta. Och vi bad tillsammans.

Jag tycker det är fascinerande och vackert. Det är så lät att bara bli upptagen med sitt eget och stänga ute andra. Men i vår församlingen finns det hjärtan som har plats för flera människor, hjärtan som bryr sig, hjärtan som är större än världen.