Funderingar...

Idag är det en lugnare dag, fast nyligen så höjdes intensiteten några snäpp. Hannas två syskonbarn (med medföljande svägerska och svärmor) kom förbi och det stora målet med besöket var att brotta ner mig.
Jag hade hälsat till dem att de inte alls kunde brotta ner mig och det första den äldsta (som är 5 år) sa så fort jag öppnade dörren var: "Vi kan visst brotta ner dig" och sen var matchen igång.
Det blev mycket härligt skrattande och en del svettpärlor. Jag måste börja träna...

Om ni inte var i kyrkan i söndags så finns Emelies predikan här. Det har även dykt upp några tidigare söndagar som fanns inspelade men som inte hade lagts upp på hemsidan.

Emelie talade om att tro och våga lita på Gud. Ett av hennes exempel var Abraham som hade sån tro på Gud att han hade tänkt att offra sin egen son. Sin efterlängtade son som han fick när han var 90+. Så mycket trodde han på Gud.

Lite senare under kvällen läste jag den här artiklen. Den handlar om en pappa vars dotter dog i diabetes. Hon dog under tiden han och hans vänner bad till Gud. Under rättegången sa han: "Om jag hade gått till doktorn skulle jag sätta läkaren framför Gud".

Jag vet inte hur du reagerar inför en sån här artikel men min spontana reaktion är att mannen handlade fel. Att läkare kan vara Guds utsträckta händer.

Men hur ska vi då förstå berättelsen om Abraham? Abraham trodde ju på Gud och på grund av att han gjorde det så har till och med vi blivit välsignade. Men att tro på Gud var ju just vad den här mannen gjorde.
Jag försöker förstå och förstår en del men samtidigt så inser jag igen att jag inte kommer att förstå allt.