Så länge det är sommarkyrka så är det sommar. Det är bättre att se det så, för vädret går inte att lita på.
Nästa vecka blir det enligt detta synsätt sista veckan för i år, men vilken vecka: På Onsdagens sommarsångsfinal kommer flera av sommarens gäster tillbaka tillsammans med Owes orkester och så Tomas och jag förstås.
Torsdagcafeet kommer Malena Furehill med musikvännerna Kristina Persson och Leif "Pedda" Pedersen. Med sig har hon eget sångmaterial som ligger åt vishållet till. Spännande ! (Jag lutar ju som kanska bekant åt samma håll musikaliskt)
Den sista sommarkvarten står teologen, debattören och förkunnaren Sigfrig Deminger för.
Vet inte hans ämne men vet av erfarenhet att det kommer att vara kvivskarpt och hörbart ! På fredagen blir det gudstjänst för unga och på söndagen den 30:de stor höstupptaktsgudstjänst.
Men, något måste sägas också om den vecka som gått. Håkans Franssons insats på sommarsången i förrgår, var helt lysande. Han har sådan en energi i hela sin person. Ett brinnade hjärta. Så spelar han piano med ett sväng, eller kanske man skulle säga" schvung"
som till och med en förbipasserande hann uppfatta och kommentera.
Återigen närmare hundra personer på sommarsången.
Riktigt lika många kom inte på tordagkvällen men väl hälften så många. Bland dem som tyvärr missade kvällen var jag som tyvärr hade ett annat uppdrag att sköta den kvällen. Men jag kom ner ock fick del av det positiva eftersnacket.
Maria Blåberg som ryckte in och håll ihop kvällen får samanfatta: "En soulig kväll med go stämning, och en stark livsberättelse"
Paul MacInnes och Marcus Zovic stod för musiken. Lotta Bornö berätta om hur Gudsförtröstan kan bära genom svår sjukdom.
Höres
Urban Ringbäck